In the ”Nam

Jag vet inte varför bloggen dog. Jag tänker inte diskutera eller ursäkta det nu, förutom några korta ord. Jag vet inte vad som hände. Förlåt för att jag slutade.

Så!

För er som inte visste det så har jag lämnat Taiwan. Japp. Inget mer buddhist-vego-nudel-frukost-stället. Ingen mer choklad från söta Is Taiwan Is Chocolate. Inga fler jordbävningar!

Nu är det Vietnam som gäller. Sen kommer annat, men det kommer sen. Nu är det Hanoi! I Hanoi är det annorlunda. Lite som en blandning av Thailand och Kina. Jag gillar Hanoi.  Det är svårt att beskriva hur det ser ut så jag lägger upp ett galleri istället. Det är svårt att beskriva hur det är också, men det är för att jag kom hit igår. Det är kallt för att vara i den här delen av Asien. Det är helt hopplös trafik. Alla kör där de vill, ibland också när de vill. Trafikljus är mer riktlinjer. Vill du försöka korsa gatan där det inte finns trafikljus som ”hjälp” så måste du vara beredd på ett par saker först. Alla tutar, jämt. Bli inte rädd. Jag tutar, alltså finns jag. Var inte rädd för bilar och mopeder, du är ett litet hinder i trafiken som de undviker automatiskt. Vänta tills det är få fordon (det kan faktiskt hända då och då) och börja gå så förutsägbart som möjligt. Bestäm ditt tempo och håll dig till det! Stanna inte, börja inte springa, tveka inte. Bara gå så kommer de att väja för dig som havet för Moses. Det är ju inte lätt att sluta vara livrädd helt tvärt, speciellt när det är så många som dör i trafiken här, men de är så vara med att folk bara plöjer på så om du plötsligt stannar så är risken troligen större för att en olycka sker.

Här kommer några bilder. Lägg märke till elledningarna här! Svårt att missa egentligen.

Puss godnatt.