För trötta för att blogga

Vi, jag och Sofie, har varit runt väldigt mycket idag så detta inlägg skrivs mer av pliktkänsla än skrivarambition. Hoppas ni ursäktar.

Vädret har varit sämre de senaste dagarna med både regn och mycket åska. Det har inte ändrat så mycket av våra vanor, vi spenderar fortfarande stora delar av dagarna inomhus, men nu för att slippa bli blöta av regn istället för svett.

Innan vädret började bli sämre hann vi med att skaffa oss en tunnelbaneguide som hjälpte oss hitta fina ställen att besöka under dagarna innan skolan börjar. Med hjälp av den så tog vi oss för ett par dagar sen till Bitan, ett område ett par stationer söder från oss, där en gammal hängbro från 1936 binder samman öst-och västkusten av floden. Bilder följer.

Idag har vi besökt ett gammalt tehus i sann kolonialanda. Rest 1908 och ritat av en Japansk arkitekt. Det var lite som jag tänker mig att det var att vara vit i Shanghai eller Hongkong under 20-talet. Teet var fantastiskt gott. Vi tog dock inga bilder, men det kan bli fler besök så vi (ni) får se.

Efter teet åkte Gustav hem till sig och jag och Sofie begav oss med tunnelbanans hjälp till Raohe night market. Det var mest ointressanta klädesbutiker där dessvärre. Vi stötte däremot på vår kompis JT från Uppsala. Mycket trevligt möte.

Nu ska vi sova. Imorgon fyller jag år, jag önskar mig bättre väder.

Vid tunnelbanestationen

Hängbro från 30-talet

Betongbro från nutalet

Häftigt hus

Väldigt vacker utsikt från hängbron

Väldigt vacker utsikt från hängbron

Direkt efter man gått över till västkusten kunde man gå längs en bergsstig in i djungeln

Hus i djungeln

Vykortslik bild tagen från en trampbåt

JT stod och chillade i en butik på nattmarknaden, som han brukar

En hel del har hänt

Jag tänker börja i någon slags omvänd ordning för att kunna lägga emfas på det största (spännande spännande) så för er som inte kan hålla er kan likt barn natten innan julafton smyga er ner till det hårda paketet. Ursäkta mina fruktansvärda liknelser. Jag försöker underhålla, men jag misstänker att det inte går hem hos alla.

Idag, den 22.e augusti:

Vi började med att köpa hämtmat till frukost från vår favorit Buddhist-restaurang och cyklade (!) sen iväg till Gustav för att äta maten med honom. Vi tog sedan resans första Svenska kopp kaffe, bryggd genom äkta Coop-filter på finaste Löfbergs Lila.

Därefter pluggades det en del. För min del grammatik, för Gustavs del Obama-tal och för Sofies del den första Harry Potter-boken. Vi tog oss senare under eftermiddagen iväg till ett rejält stort shoppingcenter för att köpa lite böcker och skolmaterial (dvs luktsuddgummin i form av fotbollar, pennvässare i form av jordglober samt skriv- och ritblock med tuffa bilar) samt för att äta lunch. Vi upplevde vårt första regn också! Dessbättre från insidan av ett hus.

Senare framåt kvällen åt vi på en Indisk restaurang. Fem dagar stod vi ut med samma mat med andra ord. Det är inte så pjåkigt eller? Snipp snapp snut så var sagan slut.

Som en notering kan jag ju nämna att det är alltså nu jag ligger i sängen och skriver.

Igår, den 21.e augusti

Idag (igår) gick vi upp ganska sent eftersom kvällen innan (!) blev så lång. Planerna om att vara hos Gustav vid tiosnåret skrotades snabbt och flyttades till senare.

Jag och Sofie skippade frukost för att äta något borta vid campuset. Sen bar vi oss av med taxi mot vårt magiska mål, cykelbutiken mitt på universitetsområdet!Efter många om och men hade vi beslutat oss om att följa råden vi fått via otaliga forumtrådar på cykelsäkerhet och stölder i Taipei och inte köpa någonting dyrt och stöldbegärligt. Det blev en Kinacykel till Sofie och en Taiwancykel (dvs en mycket mycket bättre cykel) till mig.

Därefter cyklade vi iväg till Gustav för att sen bruncha bort ännu mer av dagen. Nyttiga blev vi nog först vid 14-snåret då vi kom igång på riktigt med att plugga.

Framåt seneftermiddagen så begav vi oss till samma köpcenter där Gustav tidigare köpt sin cykel. Där inhandlades vad vi alla trodde var ett lakan till Gustavs stenhårda säng (Det visade sig senare vara två örngott) och sen var vi klara med det. Mat åt vi vid en närliggande snabbmatsrestaurang som hette Veggie Joy. De körde stenhårt på att rippa västerländsk mat och göra den helt vegansk. Jag är paff! Här har jag gått och oroat mig för min kosthållning och så finns det Buddhist-vegan-restauranger här och var och Veganpizzahak på andra! Guld!

Det hårda paketet: I förrgår, den 20.a augusti

Vi började dagen med att, (Det är med till hälften skam och till hälften njutning som jag skriver detta) åka till den Svenskaste av ambassader. IKEA!

Fyra våningar av Billy, Jokkmokk, Ivar, Mariestads och knäckebröd! Vi pallade med tre (3) dagar av detta land innan abstinensen blev för stor med andra ord. Där köpte vi stora delar av de husgeråd man behöver. Koppar, redskap, tallrikar etc etc. Väl mött Ikea, vi kanske återkommer.

Efter att ha lämnat allt nyinförskaffat så lämnade vi hemmet igen för att leta cyklar (notera kronologin). Vad mer var så skulle vi sondera terrängen kring Universitetet för att utröna om det fanns något bra ställe att placera dessa cyklar under skoltimmarna. Mödosamt letade vi oss till vad vi fått beskrivit som vårt Universitet. Dessvärre så var detta helt fel och trötta, varma och svettiga (Glöm för all del inte bort att allt vi gör, gör vi i en bastu) så gav vi upp, tog en taxi hem och började googla var vårt Universitet verkligen låg.

Kvällen kom och vi stack till matmarknaden för att äta. Mätta och belåtna gick vi skilda vägar för att ses tidigt dagen efter för att plugga. Gustav cyklade och vi tog en taxi.

På vägen hem blev vi omkörda av en brandbil.

Därefter en till.

Därefter var vi hemma och då såg vi till vår stora chock att det stod säkert fem brandbilar i vårt grannkvarter. Trötta och mätta hade vi inte noterat att det stod en rökpelare upp bakom det närmsta höghuset och att himlen ikring oss var helt grå av rök. Fler brandbilar kom till platsen. Vi var tvungna att se hur illa det var, för mig var det första gången så många brandbilar var på samma ställe över huvud taget. Vi såg inga flammor, men i huset mittemot vår favoritrestaurang var röken orangefärgad av den rasande elden. Vi insåg att en polisbil spärrat av vägen vi gått in på och att en ambulans nyligen kommit till platsen så vi gick åter till vårt hostel.

Huset hade släckts ner tillsammans med resten av husen på vår, och det brinnande husets gata, för att undvika onödigt risktagande fick vi höra. Vi pratade med Vanessa vår vänliga Hostelvärdinna och hon förklarade en aning uppgivet att det var en väldigt allvarlig brand men hon försäkrade oss om att vi inte var i någon fara. Oroskänslorna blev dessvärre kvar då vi kom upp till vårt rum och insåg att det luktade brandrök å det grövsta. Vi beslutade oss för att inte stanna längre än nödvändigt, packade våra datorer och annat i våra ryggsäckar och begav oss iväg sen. Vi ringde Gustav, förklarade vad som hänt och stämde träff utanför hans hus.

Resten av kvällen spenderade vi på en småsunkig utomhusbar, drickandes öl och drinkar, samt spelandes Coloretto med en inflyttad Amerikan. Vi återkom till vårt, dessbättre brandröksfria, rum vid tvåtiden och somnade direkt.

Bilder på allt kommer snart!

Taipei by day

Det här får bli ett tämligen kort inlägg då klockan är halv två och vi behöver få rätsida på våra dygn.

Idag har vi gått ofantligt mycket. Än mer ofantligt blir det när man tänker på att vi gjorde detta i extrem värme och väta. Inget regn, men det hade känts mer befogat att vara dyblöt om det hade regnat. Vi är verkligen i en annan del av världen, det gör sig påmint varje gång man inte ligger och bloggar på ett svalt rum.

Vi gick så mycket för att vi hade så många saker att ta tag i. Det har vi imorgon med i och för sig, men förhoppningarna är att vi ska fixa cyklar till oss innan vi ger oss iväg. Det vi hann med innan vi rann hemåt var: Gå till campus-området, där Gustav kommer bo, och det var typ allt. Jag skojar inte. Vi gick säkert i en timma i detta väder för att komma dit. Därefter gick vi säkert en halvtimma till längs floden innan vi beslutade att ta en taxi hem. Skratta ni åt att vi tragglade i hela 1,5 h, men gör om det själva om ni är så sturska! Vi bor i tropiken det gör inte ni!

Nu ska jag flika in lite snabbt om en företeelse som vi i Sverige kallar Tjänster och gentjänster. Detta kallas i Kina 關係 (guanxi). I Kina är det däremot lite annorlunda hur stora tjänster man kan be någon om, och hur stora tjänster man i jakten på att förbättra sin guanxi gentemot någon man kan tänkas göra. Detta kan bli lite småkonstigt då man utan vidare kan få en förfrågan av en Kinesisk student i Uppsala om man kan fixa en bostad åt dem. I Sverige så kanske vi tycker att det är lite i överkant av vad man kanske kan tänka sig göra, men som goda Svenskar som aldrig säger ”nej” så säger vi ”jag ska hålla ögonen öppna”. För oss så är det ofta inte mer än så och det glöms till slut bort, men då ska man veta att Kinesen högst troligt ringer dig omotiverat tidigt någon dag och frågar hur det går med bostaden. Konstigt tycker vi.

Men som bloggen tydligt staterar så är det i det här fallet vi som är de konstiga. Och i sann normal Kinesisk anda har vi, jag och Sofie, redan fått ett erbjudande på en lägenhet av vår mycket vänliga och hårt arbetande Hostelvärdinna. Förvisso enbart ett rum och badrum, men det är i alla fall ett rum där både jag och Sofie får bo, till skillnad från bostäderna på campus. Enda problemet är att det inte har något kök, men det var okej för oss att sätta in en kokplatta om vi så ville.

Undrar hur fet gentjänst vi förväntas göra bara…

Stapplande försök till bloggande

Så var det dags för mig att ta mina första hyperdigitaliserade steg och börja författa meningar längre än 140 bokstäver (twitter) och förhoppningsvis med en proportionerlig höjning av innehållsvärdet.

En annan förhoppning är att lyckas få någon att läsa detta, vilket har visat sig långt svårare än jag trodde (Hallå, jag sjunger ju i ett band, är inte det creddigt nog eller?) med mitt kvittrande, som jag jobbat hårdare än en b-kändis med att promota. Sorgligt? Ja. Effektivt? Nej. Jag lider av vad man kan kalla för digital exhibitionism i vad man kan kalla för en digital enmansakt.

Nu är jag i alla fall igång.

Första inlägget.

Första sidan.

Check.

Okej.

Taipei, 13:18 den 18e augusti.. Jag vet ännu inte hur sjukt varmt det är idag för vi har legat kvar i sängen allesammans på vårt lilla fyrbäddsrum som dygnet runt hålls bekvämt med luftkonditionering. Sofie sa något nyss om att det skulle bli 29-35 grader, bitvis soligt och med 75% luftfuktighet, och med tanke på hur allt kändes när vi anlände igår kan jag tänka mig att det är så det är här. Varmt, ganska grått och sjukt sjukt blött. För er som hållit er ajour med nyheterna så vet ni att det varit en tyfon här för en vecka sen lite drygt, den har vi inte märkt något av, så oroa er inte. Vi blir inte bortregnade eller bortblåsta, vi har andra problem än så.

Igår anlände vi som sagt till ett varmt och långt gråare land än jag väntat mig. Jag vet inte om det var för att vi åkte till Storkinas (Ja, jag kallar det Storkina, inte för att jag är Maoist eller Kommunist, utan för att jag tycker det låter roligt) goda lillebror Lillkina (Också roligt), men det kändes som att vi skulle komma till ett land där städerna såg ut som Mirror’s Edge. Så är inte fallet. Det ser precis likadant ut. Kanske är det det så alla NIC-länder ser ut. Jag misstänker det i alla fall.

Nu ska vi snart bege oss ut för att äta något och se på staden i dagsljus. Uppdateringar följer!